Använd den här guiden om du vill ändra egenskaperna för datorns nätverksgränssnitt. De egenskaper som du kan ändra är värdnamnet, IP-adressen och delnätsmasken. Du kan också bestämma om du vill använda DHCP (Dynamic Host Configuration Protocol) för den här datorn.
Obs! Den här versionen av guiden fungerar bara för datorer med ett enda nätverksgränssnitt och en enda IP-adress. Om datorn har mer än ett nätverksgränssnitt visas ett meddelande. Du måste då konfigurera systemet manuellt.
Med hjälp av DHCP kan en dator få en IP-adress snabbt och dynamiskt. Om du vill använda den dynamiska DHCP-adresstilldelningsfunktionen måste en DHCP-server redan vara installerad och konfigurerad i nätverket. När en ny dator ansluts till nätverket kontaktas DHCP-servern, och datorn får en uppsättning nätverkskonfigurationsinstruktioner (namn, adress osv). I det nya systemet används sedan de här värdena för automatisk konfiguration.
Om datorn inte är konfigurerad för användning av DHCP (Dynamic Host Configuration Protocol), gör du så här om du vill använda DHCP.
Panelen Nätverksgränssnitt: sammanfattning (Använd DHCP) visas med information om att datorn har konfigurerats för användning av DHCP för nätverksgränssnittsinformation.
Om datorn är konfigurerad för användning av DHCP gör du så här om du vill deaktivera DHCP och konfigurera värdnamnet, IP-adressen och delnätsmasken manuellt.
Panelen Manuell konfiguration visas med de aktuella värdena för värdnamn, IP-adress och delnätsmask.
Fyra filer ändras av den här åtgärden. Först skapas filen /etc/dhcp.gränssnitt. På så sätt instrueras startskripten om att begära information från DHCP-servrarna. Därefter tas /etc/nodename bort. Den ersätts och fylls med startskripten. Sedan töms /etc/hostname.gränssnitt. Den fylls med korrekt information av startskripten. Slutligen kommenteras alla förekomster av det aktuella värdnamnet bort från /etc/inet/hosts.
När detta är klart måste datorn startas om. Om du konfigurerar datorn som en DHCP-klient åsidosätts de befintliga manuella inställningarna.
Panelen Nätverksgränssnitt: bekräftelse visas med information om att ändringarna har sparats i systemet och att du måste starta om datorn för att ändringarna ska börja gälla.
Om du väljer att inte använda DHCP för att konfigurera datorn utan i stället konfigurerar den manuellt visas en panel med de aktuella statiska inställningarna. Du kan ändra datorns värdnamn, IP-adress och delnätsmask. Använd det här alternativet om det inte finns en DHCP-server i nätverket eller om du vill använda en nätverkskonfiguration som inte kan användas med DHCP.
Gör så här om du vill konfigurera värdnamnet, IP-adressen och delnätsmasken manuellt.
Det här är datorns namn. Värdet som ursprungligen användes i textfältet erhålls genom att uname -n körs. Det kan bestå av följande tecken i vilken ordning som helst: stora och små bokstäver, siffror, punkt och bindestreck. Det kan dock inte bestå av enbart siffror. Namnets sammanlagda längd måste vara mindre än 256 tecken, och längden på en del mellan två punkter måste vara mindre än 64 tecken. Det är inte säkert att understreck kan identifieras av andra datorer, eftersom de inte är tillåtna enligt RFC 1123.
Observera att värdnamnet i operativmiljön SolarisTM anges vid start med hjälp av innehållet i /etc/nodename. Båda dessa källor är på olika sätt korrekta. Det första är korrekt när datorn är igång, och det andra är korrekt medan datorn startas. De två värdena är oftast desamma, men de måste inte vara det.
Obs! Om de två källorna inte är identiska när guiden körs, visas en varning om detta. Guiden ändrar bara värdet i /etc/nodename och bara om du gör ändringar i guiden. Om du kör guiden två gånger efter varandra utan att starta om visas troligen den här varningen.
Ändring av värdnamnet visas i följande filer:
/etc/hostname.gränssnitt
/etc/nodename
/etc/inet/hosts
/etc/net/ticlts/hosts
/etc/net/ticots/hosts
/etc/net/ticotsord/hosts
Mer information om värdnamn (inte specifikt för operativmiljön Solaris TM) finns i The DNS Resource Directory.
På så sätt anger du datorns IPv4-adress (IPv6 stöds inte i den här versionen). Adressen består av två delar: nätverksadressen, som är gemensam för alla värdar och enheter i samma fysiska nätverk, och värdadressen, som är unik för värden i nätverket.
IP-adressen innehåller 32 bitar (4 byte), och den består av nätverks- och värdadressdelar. Nätmasken styr vad som utgör de olika delarna.
En IP-adress representeras av en uppsättning siffror: fyra tal, eller oktetter, avgränsade med punkter. Varje tal kan ha värden från 0 till 255, och talen 0 och 255 avviker något från de övriga.
En IP-adress till din dator kan du få från nätverksadministratören. IP-adressen måste vara en giltig, tilldelad adress, och det måste också gå att söka efter den i namntjänsten för din domän.
Användning av delnät är ett sätt att få ut så mycket som möjligt av ett begränsat 32-bitars adressutrymme och minska storleken på dirigeringstabellerna i ett stort internetwork. Genom att använda delnät kan du använda en variabel del av en 32-bitars IP-adress som nätverksadresser, och på så sätt kan du (eller nätverksadministratören) använda flera nätverk.
Standarddelnätsmaskerna för IP-adresser bygger på IP-adressernas klass. Klassen avgörs av det första värdet i IP-adressen, enligt nedan:
| Adressklass | IP-adressmall | Nätverks- och värdadresser | Nätverk/värdar |
| L | 0-127 .xxx.xxx.xxx | NNN.vvv.vvv.vvv | 128/16M |
| B | 128-191 .xxx.xxx.xxx | NNN.NNN.vvv.vvv | 16 K/64 K |
| A | 192-223 .xxx.xxx.xxx | NNN.NNN.NNN.vvv | 2 M/254 |
I den här tabellen ser du att en klass B-adress (t ex 129.140.222.190) kan användas för att beteckna nätverk med 64 000 värdar vardera. (16 bitar vardera för värd- och nätverksadress.) I praktiken tilldelas ett enda klass B-nätverk till en organisation, som därefter teoretiskt kan ansluta 64 000 värdar till nätverket. Det är smidigare för organisationen att dela upp det enda nätverket i ett antal mindre nätverk som är lättare att hantera. Detta görs med hjälp av delnätsmasker.
Ett vanligt sätt att dela upp en klass B-adress i delnät är att använda en 24-bitars delnätsmask: 255.255.255.0. Resultatet blir 255 nätverk med högst 254 värdar i varje. (En av de 256 adresserna i varje nätverk är reserverad för en massändningsadress. Den andra adressen används för själva nätverket. Nätverksadressen finns i den lägsta delen av intervallet - .0 i det här exemplet - och massändningsadressen i den högsta delen av intervallet - .255 i exemplet.)
| Exempel | IP-adress | Nätverks- och värdadresser |
| Klass B | 129.140.222.190 | NNN.vvv.vvv.vvv |
Nätmask: 255.255.255.0 | 129.140.222.190 | NNN.NNN.vvv.vvv |
Delnät måste inte placeras vid oktettsgränser. De tre klasserna är gamla beteckningar för specialfall av det som nu kallas CIDR (Classless Inter-Domain Routing), som gör att du kan dela upp värd- och nätverkstalen vid vilken bitgräns du vill. Termerna "klass A, B och C'' har ersatts av "/8", "/16" respektive "/24". Mer information finns i RFC 1517.
Om ditt nätverk är indelat i delnät kan du få ett delnätsmaskvärde för nätverket av nätverksadministratören. Om du anger en felaktig nätmask kan systemet inte kommunicera korrekt i nätverket. All kommunikation förhindras dock inte.
Ändringar i nätmaskvärdet visas i /etc/inet/netmasks för SolarisTM 7 och i /etc/netmasks för Solaris 2.6 eller tidigare.
Panelen Nätverksgränssnitt: sammanfattning (Manuell konfiguration) visas med information om att du har angett den information som behövs för att konfigurera nätverksgränssnittet för datorn manuellt.
Panelen Nätverksgränssnitt: bekräftelse visas med information om att ändringarna har sparats i systemet och att du måste starta om datorn för att ändringarna ska börja gälla.
När guiden har sparat konfigurationsinformationen i skivminnet visas ett meddelande om att ändringarna har sparats i systemet och att du måste starta om datorn för att ändringarna ska börja gälla.
Obs! Du måste starta om datorn om några program körs som cachelagrar värdnamnet, IP-adressen eller delnätsmasken i minnet och inte regelbundet kontrollerar om det cachelagrade värdet är giltigt. Operativmiljön SolarisTM gör inte programmens egna cachelagringar ogiltiga, och därför kan det vara nödvändigt att starta om datorn.
Om du vet att inga sådana program körs på datorn eller att ändringarna inte påverkar systemet på något avgörande sätt behöver du inte starta om datorn. Du kan också starta om datorn senare om du behöver utföra fler administrativa åtgärder.